torsdag 23 januari 2020

Det sitter ett flåsande, slutkört, morrande, svart åskmoln i min soffa..


.. å jag är rätt säker på att han har en nära-döden-upplevelse
just nu..

.. så jag tror det är bäst att jag håller mig undan resten av dan..
.. eller resten av veckan..

.. OCH..

.. lagar en vansinnigt god middag åt honom.. 

onsdag 22 januari 2020

Skilsmässa.nu - del 2..

.. fast idag vill vi båda skiljas.. för först..


Morr.. den där motvillig-till-promenader-mannen såg till
att det blev årets kortaste promenad igår.
En ynklig jävel på 2 km. 
Jösses.


Å bara för det så kom inte kärringen upp i sina 8000 steg! 
Fick skriva med den röda pennan imorse.
Morrmorrmorr..
Jävla karl!
Å när kärringen morrar under skrivandet med den röda pennan
kläcker mannen ur sig;
"Meh.. du hade ju kunnat gå några steg här hemma under kvällen.."

Mm, visst, en sisådär 1000 vändor mellan soffan å tvättstugan. 
Yippie..

Nåja.
Det var igår å idag är en ny dag..
.. fast mannen muttrar i soffan; "nä, ingen jävla promenad idag!"
så kärringen klär på sig promenad-byxor, jacka, skor
å koppel på Fluff å går.
(Fluffen kan, å går jättefint, "fot" om jag håller kopplet kort
å säger åt henne att gå "fot" så jag är inte jätteorolig att hon
 ska dra i kopplet.. å så känner jag mannen. Han kommer
komma springande efter oss, för han är så jävla rädd om sin kärring.)

Å mycket riktigt.
Fluff å jag hinner bara förbi bonden så kommer mannen
i full fart med Douglas å Kaxa.

Så, det blev promenad igen.
Men idag blev det den långa.
Jodå, mannen ville vända hem efter 1 km men kärringen
vägrade å trampade bara vidare.
Så mannen blev illa tvungen att följa med.

Slutkontenta?

Först ville kärringen skiljas.
Sen ville mannen det.

Å imorgon ska vi ut på lååång promenad igen.
Hihi.. (läs; Moahaha..)

tisdag 21 januari 2020

Skilsmässa.nu


Hur får man mannen att hata sin kärring å vilja skiljas på stört?
Enkelt!

Låt dig få ett känsligt angio-hål i ljumsken, där du även fått
stränga order från doktorn att inte göra minsta ansträngning
på två veckor, inte lyfta, inte bära, inte rycka, inte ens krysta
ut tuffa bajskorvar.
Å absolut inte gå på promenad med jaktvoffar som drar i kopplet
vid minsta misstanke om annat djur i närheten.

Sen pratar du med voffarna om att ta en promenad.
Säg speciellt åt den pratande voffan, i mitt fall min Fluff, som genast 
går å "snackar" med skäll, morr å gny med husse när jag ber
henne "gå å säg åt husse!", att faktiskt säga åt husse.
Sen klär du på dig dina promenad-byxor i vild protest 
samtidigt som du upprepar till voffarna;
"Ja, duktig Fluff! Säg åt husse att du vill gå på promenad! Ja, säg
åt honom! Braaa, Fluffy, braa!! Säg åt husse!"

medans mannen försöker överrösta;
"Ja, Fluffy, jag hör dig men vet du? Doktorn sa att matte ska
ta det lugnt så en promenad är inget för henne idag. Hon måste vila!"
"Braa Flyffy! Säg åt husse på skarpen! Du vill på promenad! Nu!"
"Nä, Fluffy, säg åt matte att hon ska vila!"
"BRA FLUFFY! SÄG ÅT HUSSE ATT LYFTA RÖVEN FRÅN SOFFAN!
NU BLIR DET PROMENAD!"

Ja, å så sätter du på dig skor å jacka å koppel på hundarna
å så väntar du in mannen å så går ni ut på promenad.
Du utan att hålla minsta koppel, mannen med tre.
Men ja, ni går på promenad.

Visserligen med en sur å grinig karl, som bara muttrar hela
promenaden genom; "förbaskade jäkla hurtbulle, EN jäkla
vilodag skulle fan inte skada.."

måndag 20 januari 2020

Överlevde den här gången oxå..


Efter angion, som gick snabbt å bra, rullades jag upp på
rummet, där jag trodde mannen skulle sitta å vänta men nä,
gubben var borta! 
Jag hade tjatat på honom om att inte behöva stanna å vänta
på mig utan istället åka hem å promenera voffarna,
så först blev jag glad.. ja, tills jag upptäckte att han inte
lämnat min mobil i mitt skåp på rummet.
Han hade följt med ner till röntgen, där han fick min mobil
när vi skiljdes åt.
Vaffan.. nu fick jag ligga 1 - ensam på rummet å 2 - utan mobil
å chans att blogga eller spela spel.
Morrr...

Över tre timmar senare öppnas dörren å mannen kliver
in på rummet - helt på bristningsgränsen!
"Vaffan?? Är det HÄR du är?!?"
Då visar det sig att mannen satt sig utanför röntgen å helt
missat när jag rullats ut därifrån å upp till mitt rum på avdelningen.
Vartefter tiden gått å ingen kärring kommer så har mannen
blivit orolig å börjat få tankar som "fan, nu har kärringen dött!"
Angion skulle ju ta max 90 minuter så sista två timmarna
var tydligen tuffa för gubben.


Själv låg jag blixt stilla i min säng på rummet med en mojäng över magen.
I fyra timmar.
Den där sugklockan eller vad man kan kalla den satt tryckt över snittet i min
högra ljumske å band runt min kropp spände mojängen runt mig, bak på rumpan
å så runt å över magen på mig.
Inte så skönt men inte så farligt heller.
Men så, efter de fyra timmarna fastklämd i mojängen togs den bort å så var
ordern att jag skulle skutta runt på avdelningen i två timmar.
Om jag efter det inte blödde från ljumsken skulle jag bli hemskickad.


Så jag tog mannen med mig i släptåg å promenerade i gångarna utanför avdelningarna.
Fram å tillbaka, fram å tillbaka. Om å om å om igen.
I 40 minuter, sen gick vi tillbaka till mitt rum där jag blev utskriven på stört.

Så, nu är jag hemma å ska bara få ihop några steg till för att nå målet på 8000 steg.
En lyckad dag på flera plan.

Here we go again..


I torsdags var jag in på Karolinska för inskrivning
å nu är det dags för själva "operationen" som läkaren sa.
En angio.
Alltså en röntgen av hjärnan där de går in via ljumsken
å via blodådrorna genom hela min kropp hela vägen upp till
halsen där de sprutar in kontrastvätska upp i skallen
på mig å sen tar sina röntgenbilder.
Själva "operationen" tar mellan 30 å 90 minuter.


Men efter så är jag sängliggande i minst fyra timmar.
Just för att instickshålet i ljumsken ska hinna "korka igen sig".
Sen ska jag traska runt här på avdelningen i två timmar
å om såret inte ställer till med nåt, som att blöda, så 
får jag åka hem sen till kvällen.
Ujuj.. blir en lååång dag här.

Bilderna är från i torsdags, på inskrivningen då en sköterska
skulle ta blodprover å ge info om idag.
Gissa vem som blev sönderstucken..

.. å snart är det dags igen.
Fan vad jag hatar detta stickande som de envisas med.
Nåja.
Vi ska åka strax, ska vara på plats kl 9 för angio kl 10.. om inget akut-fall
kommer å klämmer sig före i kön.

Önska mig lycka till..

söndag 19 januari 2020

I jakten på felet..


Jag har letat överallt på bloggen där jag kan tänka mig att ett virus ligger å
ställer till det men utan att hitta något.. tills..


.. jag klickade på "kommentarer".
Då dök det plötsligt upp en "skräppost".
What!?!
Så, jag kikade in där..


.. å hittade en massa kommentarer, på engelska, som inte hade nånting
med varken min blogg eller mitt inlägg att göra.
Satte genast igång att radera allt men upptäckte att de flesta kommentarerna
är från 2015.. så nä, det kan inte ha varit de som agerat virus..


När jag väl raderat allt "skit" fanns fyra kommentarer kvar..


.. från bland annat kära Båthuspernilla.. (även det från 2015)..


.. å från Skatan! (Även de från 2015)

----

Det var ju lite kul att få se gamla kommentarer, synd bara att de legat där
å inte blivit publicerade på en gång.
Vet inte varför det blivit så, men tur att det bara var fyra å inte 1000..
Nåja.

Tog ett snack med mannen, vad fan är det som gör att vi
 ibland blir skickade till en annan sida??
Mannen satte genast igång att undersöka bloggen, från "insidan" där jag
sitter å skriver mina inlägg, liksom bakom kulisserna.. 
Men.
Även om mannen kan datorer å sånt så kunde han inte hitta nåt.
Mannen säger att det måste vara själva Blogger som har nåt knas?
Bloggen ligger ju ute på deras server, inte i min dator eller mobil.
Hursom så hittade vi inget å vi kan inte göra nåt.
Vi vet iaf inte vad  mer vi kan göra, men vi fortsätter fundera..

----

Sist men inte minst.. tack sååå hjärtligt för era kommentarer, Inga å Skatan!
Vad goa ni är!
Blev sååå varm av era ord.
Tack!
Å puss på er!

fredag 17 januari 2020

När man har lika bra minne som en fiskpinne.. del 2?

(Jaa.. del 2?? För skrev jag inte om mitt fiskpinneminne
för nån vecka sen?? 
Helt ärligt.. minns inte riktigt, men lååångt där bak är det nåt
som försöker pocka på uppmärksamhet så jo, det känns som
en del 2 det här.. hursom..)


För några dagar sen bloggade jag om mina promenader å steg.
Gnällde lite över veckan som varit.. å att den inte varit
så bra som jag önskat.
Å visst, det här är ju mitt plejs där jag ska spy ur mig skit,
lasta av, så jag kan gå vidare lite lättare om axlarna.
Å då gärna oxå med en liten humoristisk tvist, så man kan le å
skratta åt skiten oxå.
Jag ser ju gärna glaset halvfullt.
Men..

.. det var ju inte det  jag skulle blogga om!
Mitt i bloggandet glömde jag helt av att skriva det jag skulle.
Jösses.
Detta förbaskade minne.. som är typ obefintligt.

Men nu så..

.. det jag skulle skriva då var ju att jag hatar dessa promenader.
Jösses.
Jag förstår verkligen inte hurtbullar.. alltså, seriöst, vad fan
är det som är så jäkla underbart med promenader??
Va? Va? VA??
Min bästis är en sån där hurtbulle, kan gå en mil utan
att bli minsta anfådd.
En annan vill lägga sig ner i diket å gråta efter bara fem minuter.. 

På riktigt.
Jag skulle hellre skura toaletter på T-centralen än gå dessa
förbannade promenader!
Såååååååååå tråkigt.
Sååååååååååå jobbigt.
Sååååååååå.. bara blä!!

Visst.. man får vara ute i naturen, ja, om man går i skog å natur då.
Men jag BOR ju i skogen, jag andas frisk luft heeela tiden!
Huset är 100 år gammalt, i år!, å det är inte helt å hållet tätt
så vi andas tillåmed skog å natur här inne i huset.

Ja, å så säger de att promenader är sååå bra för psyket, 
för välmåendet, man blir piggare, sänker värk å en
massa andra bra saker som jag inte minns nu.

Hmm.. vad mer?
Just det.. jag fick ju tips om att jag skulle lukta på mina promenader.
Lukta!?!
Ja, jo, det går väl ibland, men är det kallt ute så är det ju 
som att man hamnat på värsta 60-års-kalaset!
Dra in lite luft i snoken så fryser både näshår å snor till istappar
å för varje steg man tar klirrar det när istapparna slår mot varann.
Klirr klirr klirr, skål ta mig fan!
Jösses.

Å är det plusgrader, ja, då kan man ge sig på att nån hästjävel
skitit lite här å lite där.. eller nä, nu ska jag inte vara taskig mot EN,
det bor ju hästar öööverallt här så de har väl hjälpts åt, så det stinker hästskit ta mig fan överallt. 
Så, nä, lukta på promenaderna, nej tack.

Nåja.
Jag ska väl inte dra ut på det.

Jag. Hatar. Promenader.

Så, nu är det sagt.
Nu vet ni.
Å så kan jag ge mig själv en dunk i ryggen, 
Fy. Fan. Vad. Jag. Är. Bra!
För jag plågar mig genom de förbannade promenaderna ändå.
Gång på gång, dag efter dag.
För även om jag inte har blivit minsta lilla piggare, värken
är kvar å jag inte känner mig gladare eller mindre ledsen
så fortsätter jag envist.
Jag hoppas innerligt att det ska bli bättre nån gång..

torsdag 16 januari 2020

När man ska DELA..

Då ska vi se.. jag lovade visst ett inlägg för idag.

Det är ju såhär att kärringen är.. (vi säger, även om det inte 
är heeela sanningen -------->) lite
överviktig. (Den grymma sanningen är.. *harkel* mycket..)
Men.
Hur jag än har kämpat på både ena å andra sättet, motion å
vara utan godis å annat onyttigt, så har jag inte lyckats gå
ner minsta lilla milligram.
Vågen visar envist samma jävla siffror.

Samma med mannen.
Skulle oxå behöva gå ner lite i vikt.

Vi båda bryr oss inte om själva formen.
Det är hälsan vi tänker på.

Hursom.

Igår var jag iväg till RehabAkademin igen.
Har ju blivit utskriven därifrån men hade ändå
ett sista möte kvar med arbetsterapeuten.
Har haft i "läxa" att skriva upp allt jag gör under en dag.
I minst tre dagar.
Å då gärna en bra dag, en usel dag å en "vanlig" dag. 
Så.
Igår var jag alltså där å visade upp mina resultat.
Hur mycket promenader har jag fått till?
Hur långa promenader?
Klarar jag mitt stegmål på 8000 steg/dag?
Hur ser en vanlig dag ut? Bra? Dålig?
Mål, delmål, värk, blablabla..

Men så mitt i allt så frågar hon hur det gått med maten?
Ööhh.. va??
Hade jag "läxa" i det oxå??

Jo, tydligen.
Jag är ju otroligt slarvig med ätandet.
Hoppar över de flesta måltider, jag är ju aldrig hungrig.
Faktiskt så är sanningen att jag nästan aldrig äter för att jag
är hungrig.. utan enkom för att jag vet att jag måste.
Nåja.
Jag hade tydligen lovat att försöka äta bättre..
.. å då menar jag/vi att äta fem gånger om dagen.
*pust*
Hur fan ska jag lyckas peta i mig så mycket mat??

Hmm.. ja, jag hade ju glömt det så nu lovade jag att ta nytt tag om det.
Här ska ätas fem gånger om dan.
Om så bara några skedar keso till lunch å ett äpple till mellis,
Kärringen. Ska. Äta.

Så kommer mannen, som körde mig till Solna, å jag hem
å ska ta tag i det där med lunch på en gång.

Men vad?
Mannen, som säger sig äta allt, vill äta nåt "nyttigt" eller
åtminstone nåt inte sååå onyttigt.
Så vi bestämmer oss för att dela på en burk köttsoppa.
Mannen öppnar burken å häller ner innehållet i en kastrull.
Han vänder sig om för att gå till spisen, men jag hejdar honom.
"Vaffan.. man ska ju ha en burk vatten i oxå!"
"Nä.. då blir det ju SOPPA av skiten!"
"Men pucko.. det ÄR ju soppa vi ska ha!"
"Meh.. jag vill inte ha soppa.. jag vill ha MAT!"
"Ja, men soppa är mat. Nyttig mat. Sluta gnäll nu å gör rätt.."

Kärringen skakar på huvudet, går å lämnar mannen ensam i köket.
Hur han väljer att värma soppan, med eller utan vatten, vet jag inte men..








Scrolla..



































Scrolla lite till..

































Scrolla lite, lite till..






































.. när mannen serverade lunchen så hade han ju verkligen
DELAT den..

Gissa vilken tallrik som var till kärringen..

(Ni förstår att jag behöver behålla bloggen va!?!)

onsdag 15 januari 2020

Lägga ner bloggen??

Både jag själv, å flera av er bloggläsare blir av nån konstig
anledning vidareskickad till en annan sida när vi går in
på min blogg. Inte alltid, men ofta.
Väääldigt irriterande.

Har ingen aning varför det har blivit så.
Har googlat å försökt hitta lösning, utan framgång.

Så.
Först tänkte jag om jag bara ska lägga ner.
Helt.
Sluta blogga.
Jag menar.. mitt liv är inte så jäkla intressant.
Händer ju typ ingenting.
Barnen har växt upp å har sina egna liv, kläcker därmed
inte ur sig roligheter längre.
Å mitt eget liv.. ja, värk, tryck, spyor, promenader, trötthet..
Woohoo vad skoj att blogga om.. om å om igen.
Nä, så, ja, ska man lägga ner??

(Å då gör mannen en grej som kärringen bara måste
få blogga om.. så ja, jag kan väl iaf blogga nååågra ggr till!?!
Å ja, den tokigheten kommer på bloggen imorgon..)


Jaja.. men om jag startar en ny blogg då.. nån annanstans?
Så, kärringen googlar efter ett nytt ställe att blogga på..
.. gratis.

Kikar runt här å där.. fastnade på ett ställe.. tänkte ja, men visst,
borde väl kanske läsa genom reglerna innan man bestämmer sig..?


.. men fan, det sket sig direkt!!
Jag menar.. min blogg ska ju vara ett plejs där jag kan 
hata mannen å alla hans påhitt.. 


Så jag kollar vidare.
Aha, wordpress verkar poppis.. hmm.. om man ska testa!?

Så jag går dit, lägger upp nya bloggens namn, syfte, stil osv.
Men så efter några klick hit å dit dyker det upp en faktura!?!
Vaffan??
Det skulle ju vara gratis!?
Blir förbannad å stänger ner.
Jag tänker fan inte pröjsa för nåt!

Så går jag till nästa ställe.. blogger.. 
.. men va?? Jag skriver "blogger" i adressraden,  men
hamnar på min  redan befintliga blogg.
Den här alltså.
What??
Min blogg ligger ju på blogspot.. eller??

Nä. Tydligen inte.
Så nu står jag på ruta 1 igen. 

Vad säger ni?
Ska jag lägga ner helt?
Eller starta ny.. men var?
Eller vara kvar på blogger?
Nån som kan lista ut varför vi blir skickade annanstans?
Å vad gör man för att få bort det??
För fan.. jag vill ju helst vara kvar här..

måndag 13 januari 2020

När mannen hetsar upp kärringen..


.. ja, men då pratar vi inte om sex, nä, tyvärr, för sånt "tar vi till våren"
enligt gammelgubben.. så, nä, nu pratar vi om när mannen
hetsar upp kärringen med sitt gnäll å tjat om typ mögel i maten
 å "var har du pulat den nu då??" eller "vadå, varför får
inte mina jackor hänga på kökskroken??".

*kärringen morrar*

Å då, ja, då när han sätter igång, då kokar kärringen till den
milda grad att klockans pulsmätare tror att kärringen kör
ett riktigt hårt gympass.. 
Å inte nog med det.. kärringen kokar inte bara i några sekunder..
.. nä, hon kokar i över en halvtimma!


Jupp, kärringen kokar rätt ordentligt.

Förklara för mig vad det är som gör att jag fortsätter
stå ut med karln.. efter 28 år!?!
För jag fattar fan inte..